Tidevarv

Återbesök vid den lilla rivningskåken...


Skräp...


Skräp...


och åter skräp...


En klassiker bland allt...


Missnöjet sprider sig...


Bara en massa gamla dåliga rullar...


Platsen har blivit en lekstuga...


Inget nytt på mönsterfronten sedan 80-talet...


bara gammalt skrot...


och ett trasigt skjul...


återstår...


Bäst man skyndar hem innan ljuset faller...

Nu har de gamla stora vackra gårdarna med de små 40-tals gemytliga
villor spelat ut sin roll. De har fått ge vika för nya kompakta fräscha
bostadsrätter för storstadshungriga småbarnsfamiljer som letar sig
strax utanför stadskärnan...  


Lek eller konst? Något för skulpturstaden Borås kanske...


Här var persiennerna fällda för sista gången...


Rummen ekar tomma...


Bara lite väta på golvet som en sista revirmarkering syns...


Den sista skottkärran har gått...


Lasset blev kvar på bakgården...






I väntan på rivning...


Står den lilla röda kåken kvar på sin tomt...

Vi bussar hit människor ifrån andra sidan jordklotet för att plocka bär.


Man har ju hört hur deras förhållanden kan se ut...


Efter säsongsarbetarna har lämnat lokalerna besökte vi det öde
motellet...


Här skulle man behöva vädra lokalerna. Doften av mögel, och fuktiga
utrymmen ligger tät...

 


Fullproppade rum med tältsängar och våningsängar...




Man undrar hur dom har haft det? Troligtvis har det inte spenderat
mycket av sin tid är inne. De djupa skogarna, myggen och de tomma
plånböckerna har nog varit värst, tror jag...


Men i det här fallet kanske det har varit bra avtal och hedligt folk som
har bedrivit verksamheten, det vet inte jag eftersom jag aldrig varit
här tidigare...


Jag pratar bara generellt om bärplockare som kommer till Sverige
och blir utnyttjade...


Nu har de åkt vidare...




Vi åker härifrån med tanken på er... 

Det var riktigt kul att finna det här huset...


Sådana här arbetarbostader växer inte på träd...


Men trä slits med åren...


Ett skåp för varje lägenhet...




Vi knackar på hos Gunnar...


Tomt...


Ojdå, här avstannade flyttstädningen för många herrans år...




Fint hörn...


Det kan vara skönt att drömma sig bort...


I musikens värld...


eller skönt och sitta här i Duxen och titta på televisionen...


Patinan på bordet är inte helt i sitt bästa skick...




Tv:n slukar en som ett svart hål i universum...


Det kanske hände hyresgästerna som har försvunnit spårlöst...


Blev man nödig fick man springa ca:50m till dass, ett bås per familj...


Det kanske var bättre förr i världen...

I det här huset har lyckan runnit ut för längesen...




Nästan som reklam för plastbord...


Spegel...


Spegel... På väggen där!


Vi går ut bakvägen...




Det var inte mycket att äta i den här jordkällaren...


Vi åker vidare...

Landbygdenshus är underbara...


Bland bråte kan man finna guldkorn...


Tapeterna i köket var fantastiska...


Överallt i huset så fanns det pantflaskor...


och annat smått & gott...






Ojdå, vad är det där?


När man har ödehus som intresse så kommer man alltid försent...


Det är liksom tjusningen med det hela...




Det kändes nog i hjärtat...
 

att lämna det här huset åt sitt öde...

Bakom dessa ruiner döljer sig ännu ett ödehotell...


Grönt och rosa! Det känns annorlunda mot för gråa Sverige...


Vackert hantverk vid ingången...


till den färgstarka upplevelsen...




Jag förstår om ingen vill ta in på det här stället...


Vilka färger...


Titta in tvättstället som kastats ut på gården...


Ståbad kanske skulle vara något nytt och prova?


Dadelpalmen...


Ljudet från barn som leker vid poolen har tystnat...


Men en riktigt vacker utsikt över havet hade turisterna som tog in...


Solnedgången för det här hotellet vid det Karibiska havet glömmer
jag sent...

Det här hotellkomplexet kan var ödelagt pågrund av en närliggande
brand...


Vi går in o kikar...


Det pyr i vegetationen kring husen och brandröken ligger i luften...
 

Höger...


Vänster...


Rakt fram...


I mitten av anläggingen ser vi nåt som liknar algblommning...


Här ser man inga spår av branden, varken exteriört eller interiört...


Roland TB skulle kanske ha gillat just det här rummet...




Snäckformen är ovanlig syn på handfat i Sverige iaf...


Men vattnet känner man igen från somrarna vid Östersjön som sagt...


Längre ner bland husen finner vi en annorlunda avdelning...


under palmerna...


Rolig struktur på fasanden...


ChezAnto1ne är kanske ett användarnamn på webben för Chez
Antoine...


Inventarier är som bort blåsta...


Som vi lärde oss när vi landade i på den Karibiska ön så är vattnet
otjänligt...


Den där relief strukturen är fruktansvärd, vi går till receptionen och
klagar...


Hoppas vi hittar dit...


Eller ska vi lukta på blommorna...


Här fanns det ingen kommunicera med...


Vi lämnar hotellkomplexet...


Som har sett sina glansdagar gå upp i rök...

På mitt återbesök i Tropiken så stötte jag på den här öde platsen...


Undrar vad som döljer sig bakom bågen...


Ljudet från havet blir allt tydligare...


 Restaurangen ekar tom...


Men vilken utsikt det bjuds på...






BBQ-grillen i garage öppningen har brunnit ut...


Så någon mat blir det inte...


Undrar om blomman betyder herrarnas...


Turkos förknippar jag med Karibien...


Vind och vågor nöter på fasaden...


Trappan leder rakt ner i vattnet. Perfekt om man vill svalka av sig...


Vi fortsätter resan mot nästa äventyr runt hörnet...

Här bakom träden döljer sig en Norra Södermanlands Järnväg...


Den högtidliga invigningen av Norra Södermanlands Järnväg ägde
rum den 30 september 1895 i närvaro av bl.a. kung Oscar II...


Huvudlinjen var efter förlängning från Eskilstuna till Mälarbadens
hamn, 94,3 km vartill kom bibanorna Åkers Styckebruk - Strängnäs,
14,9 km, och Läggesta - Mariefred, 3,2 km. Restiden ingick att tåget
körde ner till Mariefred och backade tillbaka till Läggesta, vilket enligt
tidtabellen tog 21 minuter. Under tiden kunde resenärerna på huvud-
linjen inta en måltid i Läggesta stationshus 1:a eller 3:e klass matsal..




SJ satte in äldre elektriska motorvagnar som användes så länge
normalspårstrafiken pågick. Efter andra världskriget minskade både
gods och resande på järnvägarna under bilismens kraftiga utveckling.
Många mindre järnvägsdelar runtorn i landet lades ner och ersattes
av bussförbindelser...


Så skedde också med bibanan Läggesta - Mariefred där sista tåget
gick 27 september 1964...
 

Likaså här på sträckan Åkers-Eskilstuna...

Här i gläntan ligger ett övergivet hus...


Vi går in utan att knacka...


Det var nog ett tag sen...


När jag tittade hit så såg jag någon slags illusion vid fönstret. Tyckte
att lådorna rörde på sig, skumt...

 
Det kanske spökar...








En obehagskänsla spred sig i kroppen...


Som ni kanske förstår...










Här satt någon och speglade sig kanske...




Skåpråttorna har varit framme...


Urblekta gamla "Svarten"...








Dekortapet i barskåpet...




I gläntan bodde man sist på 70-talet....




Vi lämnar den igenvuxna ingången...


Och återkommer nog aldrig igen...

I hjärtat av Bergslagen, ligger en av Sveriges mest kompletta gruv-
miljöer...


Stripa gruva är unik industrihistorisk miljö, där alla byggnader är
bevarade. Gruvspel, linor, hissar och inte minst anrikningsverket med
utrustning är kvar...


Järnmalmsbrytningen i Stripa har pågått sedan 1400-talet. Det äldsta
säkra årtalet för brytning är 1448...




1977 lades gruvdriften ned på grund av att all malm var utbruten...




Restaurering av Laven pågår...


Men i stora delar är platsen ödelagd...
















Det finns dock fortfarande vissa planer på att återöppna underjords-
delen av gruvschackt som inte är vattenfyllda för deponi av vissa
typer av miljöfarligt avfall...






















1982 övertogs schakt- och upp-fordringsdelen av gruvan av
Stripa Mine Service AB, bildat samma år.
Övriga delar av anläggningen hade då sedan några år tagits över av
Stripa Mineral AB. Stripa Mine Service upplät underjordsdelen för
forskning fram till 1991. Därefter avslutades underjordsverksamheten
och gruvan började vattenfyllas...










Nu råder anarki i skogarna runt gruvan?














Här är uppläggningsplatser för malmen...



Innan den skulle fraktas vidare...


Nu har maskinerna tystnat för länge sedan...




Man undrar vart är Sverige är påväg...

Volvo PV 444, även kallad "PV", är en personbil som tillverkades
mellan åren 1944-1957...




Nu står den till hälften begravd här i skogsdungen...


Intill en gård med jordbruksredskap från ett svunnen tid...






-Rust will never die... Sjunger; Neil Young...




Jag är väldigt fasinerad av KF´s gamla klassiker Blålvitt...


Saknar den underbara enkla designade produkterna från min egen
uppväxt...


Här står även ett hus på prärien...




Huset är rejält förfallet, vi går in...




Interiören är lika hårt åtgången och demolerad...


Krackeleringen har tagit vid...




-JAAAAAAAA!! Som killarna säger i reklamen...




Härlig utsikt över ängarna...


Jag vandrar vidare ner på ängen och ser vad som bjuds runt nästa
träd...

Påväg ut på Djurgården med den nya "NK-expressen" finner man det
här underbara bedårande vattenhålet...


Lindgården byggdes för Stockholmsutställningen 1930 som sommar-
restaurang. Den byggdes för sommarbruk och stod tom varenda
vinter fram till början av 1990-talet...


Då upphörde även sommarserveringen och sedan dess har huset
förfallit och kamouflerats allt mer, samtidigt som staden och
dåvarande ägaren tvistade...


Sommarrestaurangen av trä är kulturhistoriskt värdefull, men att
bevara den i gammalt upprustat skick bedömds som uteslutet...


Nu skall Lindgården ge plats för ännu ett hotell...




Om planarbetet går som smort, vilket det sällan gör, kan det bli
byggstart på Lindgårdens tomt i slutet av 2010. -Tiden får bestämma.


Tyvärr så hade jag inte möjlighet att komma in och ta några interiör-
bilder, skulle ha varit fint att haft dokumenterat nu när slutet närmar
sig för...


Klockorna har slutat klämtat för Lindgården...

Räddaren i nöden kom inte längre än ett par hundra meter från
kusten innan väskan kastades...


Här längs Norrlandskusten ligger den många gamla vackra fabriker
från förra sekelskiftet...


Det var liv i Sulfitfabriken till ekonomin hamnde på kant...


Bakom gardinen döljer sig bla. giftiga kemikalier...


Ett förlegat sett att tillverka pappersmassa...




Blir ett perfekt tillhåll för olika kreativa aktiviteter... 






Så som, lära sig att köra...




Dricka...




Måla...




Och bränna...


Fabriksområdet har stått öde en längre tid...






Vilket sätter tydliga spår...


Det har sin charm...


Aktiviteten runt kusten trappas ner med åren...


Ödet bestämmer nu framtiden...


När ingen vill lägga mångmiljonbelopp på sanering av det gigantiska
området runt kusten...